SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sekt substantiv ~en ~er sekt·engrupp med från om­givningen av­vikande å­sikter eller levnads­sätt och med stark inre samman­hållning och ofta intolerans mot an­dra grupper; särsk. i religiösa samman­hang admin.relig.sociol.yrk.de var rädda för att lämna sektenunga människor i vissa sekter har drivits att bryta med sina närmasteäv. om politisk rörelse e.d.vänstersekten extrem, nationalistisk sektsedan 1528av lat. sec´ta ’följe; parti; sekt’, till seq´ui ’följa’
2sekt substantiv ~en sekt·enmousserande vitt vin kokk.JFRcohyponymchampagnecohyponymcava rhensk sektsedan 1890av ty. Sekt med samma betydelse; till fra. (vin) sec ’torrt (vin)’