SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sek`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] sekt·or·erdel av cirkelyta som begränsas av två radier och cirkel­bågen mellan dem mat.samh.JFRcohyponymsegment 1 äv. om jäm­förbar del av klotsfärisk sektoräv. om väl av­gränsat om­råde i all­mänhetJFRcohyponymavsnittcohyponymzon 1 han befann sig i en farlig sektor av stadenäv. bildligt om funktionellt el. organisatoriskt av­gränsat om­råde i samhälls­livetbyggnadssektornvårdsektornden offentliga sektornen sektor (av ngt)den privata sektornden del av samhälls­ekonomin som inte staten eller kommunerna an­svarar försedan 1744av lat. sec´tor ’(av)skärare’, till seca´re ’skära’; jfr sektion