SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
signe´ra [sinj-el.siŋn-] verb ~de ~t sign·er·arsätta sin signatur på ngt, ofta för att ge det rättslig giltighet i ngt av­seende bok.jur.konstvet.JFRcohyponymskriva under signera en artikelsignera en målningpost­växeln måste signerashon signerar sin nya bok på NK mellan 13 och 14signera (ngt)sedan 1518Vadstenabrodern Peder Månssons breffornsv. sighnera; av lat. signa´re ’beteckna; märka’; till signum; jfr insignier, resignera, signa Subst.:vbid1-312983signerande, vbid2-312983signering