SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sil´ver substantiv silvret, plur. ~, best. plur. silvren silvr·etAg1knappast plur. en vit­glänsande, tämligen tung ädel­metall av tradition den näst värde­fullaste metallen (efter guld) hush.ämne.silverljusstakesilvermyntsilverskedsilversmedbladsilvernysilveräkta silverett cigarett­etui av rent silversilver är den bästa ledaren för värme och elektricitetäv. om upp­sättning före­mål av silver, särsk. bestick el. kärlbordssilverkyrksilvermatsilverputsa silvretspec. om skilje­mynt (nu­mera sällan i silver)varje kväll brukade han lägga allt silver, en­kronor som fem­kronor, i en teburkäv. bildligt om ngt vit- el. gråblänkandesilverhårigbäckens silverstråk av silver i hans hår(i/av) silverhavets silversillhavets silver kan tillagas på så många o­lika sätt att alla kan hitta sin favorit tala är silver, tiga är gulddet är ofta bättre att tiga än att talasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. silver; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2medalj av silver för upp­nådd andra­plats sport.SYN.synonymsilvermedalj JFRcohyponym2bronscohyponymguld 2 Sverige tog silver i skid­stafettensilver (i/på ngt)sedan 1912