SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sinekur [si`-el.-ku´r] substantiv ~en ~er sine|­kur·enväl­avlönat arbete som inte kräver stor arbets­insats särsk. vid beskrivning av äldre förh.arb.på 1800-talet hade många professorer präst­tjänster men det var fråga om rena sinekurerofta ngt ut­vidgat (och skämts.) i negerade ut­tryckatt vara barn­vakt är ingen sinekursedan 1792till lat. sin´e cu´ra ’utan bekymmer’; jfr 1kur 1