SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sinkadu´s substantiv ~en ~er sinka·dus·en1femma och tvåa vid tärnings­kast i bräd­spel spel.sedan 1807till äldre lågty. sinke ’femma’ och dus ’tvåa’ 2slump Nolldet var en ren sinkadus att de träffadesspec.lyck­träff sedan 18513ör­fil ngt åld.komm.sedan 1749