SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sinsemellan [sin´s-el. med två huvudtryck] adverb sins|­e·mell·anmellan sig i ut­tryck för ngn typ av relation NollJFRcohyponyminbördescohyponymömsesidig de har gjort upp sinsemellande talade franska sinsemellanäv. i rent förtydligande an­vändning, i ut­tryck för jäm­förelse e.d.syskonen är sinsemellan o­lika fast­än de på sitt sätt båda liknar fadernsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. sin i mællum, till sin, gammal genitiv av sig och 1emellan