SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sin`tra verb ~de ~t sintr·arhetta upp (material) till begynnande smältning så att partiklar som ligger in­till var­andra kittas samman in­om keramik el. metallurgi tekn.äv.förvandlas till sinter sintra (ngt)sedan 1843Subst.:vbid1-314393sintrande, vbid2-314393sintring