SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sjö`rövare substantiv ~n äv. vard. sjörövarn, plur. ~, best. plur. sjörövarna sjö|­röv·ar·enperson som kapar och plundrar far­tyg mest histor.samh.sjö.yrk.SYN.synonympirat JFRcohyponymkapare 1 sjörövarfartygi sammansättn. ibl. mer el. mindre bildligt, med ton­vikt på o­sannolikhet e.d.sjörövarhistoriasedan ca 1430Själens tröstfornsv. siorövare