SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ska`da substantiv ~n skador skad·an1det att ngt inte fungerar normalt eller har normalt ut­seende på grund av att det gått sönder, varit före­mål för å­verkan e.d. ofta i jur. samman­hang e.d.NollJFRcohyponym2defektcohyponym1fel 1 skadeanmälanskadedjurbrandskadamaskinskadavattenskadaekonomisk skadamateriell skadafysisk skadareparera en skadavålla skadabegränsa skadorna av elds­vådanbilen fick svåra skador vid o­lyckanförsäkrings­bolaget ersätter inte skadansärsk. om kroppslig defekt, ibl. orsakad av yttre våld; spec. i idrottssammanhangJFRcohyponymsjukdom hörselskadaknäskadapersonskadaryggskadainre skadoryttre skadorlivs­hotande skadorföre­bygga skadorlida skadahon fick känning av sin gamla skada och måste bryta matchenäv. mer abstraktviss o­fördelaktig effekt han placerades där han gjorde minst skadadet var synd att du glömde komma, men ingen skada är skedden skada (på ngt)ta igen skadanel. ta skadan i­gen1reparera tidigare försummelseden som missade programmet kan ta i­gen skadan när det sänds i repris 2skaffa sig kompensation (för ngt) på annat sättGustav III släppte jakten fri i hela landet och all­mogen, som inte fått jaga fritt på 400 år, tog skadan i­gen med besked sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skaþi; gemens. germ. ord; jfr oskadd 2beklagligt förhållande allmän värderingSYN.synonymsynd 2 det är skada att han inte ut­nyttjar sin begåvning bättredet är skada på en så vacker kväll att inte gå utskada (på ngn/ngt)sedan 1559
2ska`da verb ~de ~t skad·artill­foga (ngn) skada kroppsligen el. själsligen komm.lindrigt skadadsvårt skadadhan hade skadat handenhan blev skadad i trafikenhon var skadad av sin o­trygga upp­växtspec. i idrottssammanhangofta perf. part. han blev skadad och måste bytas utäv. med avs. på annan före­teelseorsaka skada på frosten hade skadat päron­trädenfamiljens goda rykte var skadatäv. i vissa (negerade) ut­tryck för för­delaktig effektdet skadar inte att åt­minstone försökadet skulle inte skada att lämna in bilen på serviceskada ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. skaþa; till 1skada Subst.:vbid1-317002skadande