tryckår: 2009
ska`ka
verb ~de ~t
skak·ar1ofrivilligt utföra snabba kraftiga rörelser fram och åter eller upp och ned
med (del av) kroppen; t.ex. på grund av köld, rädsla, nervositet e.d.
NollJFRcohyponymdarracohyponym1skälvacohyponym2rista 1cohyponymvibrera 1
skaka av frossaskaka av rädslahon skakade av köldhänderna skakade häftigt av nervositetde fick sitta en hel dag och skaka på tåget○äv. om icke-levande företeelsemarken skakade under deras fötter när långtradaren for förbiskaka (av ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. skaka; gemens. germ. ord; jfr 2skäkta 2
2snabbt och häftigt röra (kroppsdel eller föremål) fram och åter
NollJFRcohyponym2ruska 1cohyponym2rista 2
skaka ketchupflaskanskaka kläderna på balkongenhon skakade på den domnade armen○äv. i fråga om mindre häftig rörelseskaka nekande på huvudet○äv. med angivande av visst resultathan försökte skaka liv i henne○äv. om icke-levande företeelsejordbävningen skakade staden○äv. bildligtskapa stark oro
hos el. i ngn el. ngt
landet skakades av en serie kriserskaka (på) ngn/ngtskaka handsehand 1
sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumSubst.:skakande,
vbid2-317155skakning;
vbid3-317155skak
