SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skande´ra verb ~de ~t skand·er·arläsa upp (vers, slag­ord e.d.) med stark markering av varje betonad takt­del komm.litt.vet.”Krossa kapitalet”, skanderade demonstranternahan skanderade ”Sven Dufva”skandera (ngt)sedan 1639av lat. scan´dere ’stiga; klättra’; jfr scanner, 1skala, transcendens Subst.:vbid1-317544skanderande, vbid2-317544skandering