tryckår: 2009
skinn
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
skinn·et●(mjukt) skyddande yttersta skikt av kroppen
på djur och människa
anat.med.zool.JFRcohyponymhudcohyponympälscohyponymhy
nackskinnormen ömsade skinnhon hade känsligt skinn som lätt brändes i solen○särsk. om (behandlad) avdragen djurhud, anv. till kläder m.m.JFRcohyponymläder
skinnfåtöljskinnjackaskinnkläddnappaskinnöronlappsfåtöljer i grönt skinn○äv. om annan hinnata bort skinnet på den varma chokladenpersikans ludna skinn○äv. i några bildliga uttryckhon var så orolig att hon ville krypa ur skinnetdet kryper i skinnet på ngnngn känner starkt obehag
det kröp i skinnet på honom när han fastnade i hissen
ha skinn på näsanvara bestämd och viljestarksärsk. om kvinna
firman söker en student som har skinn på näsan och goda administrativa kunskaper
hålla sig i skinnethålla sig lugn
de värsta bråkstakarna höll sig i skinnet under hela demonstrationen
rädda sitt eget skinnrädda sig själv
vittnet ljög för att rädda sitt eget skinn
som ett torrt skinnkvickt och rastlöst
han for omkring som ett torrt skinn och skapade en stressig stämning
svida i skinnet
vara förargligt
böter på 16 000 kronor svider i skinnet
sälja skinnet innan björnen är skjutenta ut ngt i förskott
de ville inte ta ut valsegern för tidigt – man ska ju inte sälja skinnet innan björnen är skjuten
vara bara skinn och benvara mycket mager
efter att ha hungerstrejkat i 44 dagar var han bara skinn och ben
sedan 1000-taletrunsten, Stenkumla, Gotland (Sveriges runinskrifter)runform skinum (dat.), fornsv. skin; nord. ord, urspr. trol. ’ngt avskuret’; 1745 hålla sig i skinnet urspr. om huden (skinnet) som ett hölje (en hamn) för själen
