SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ski`pa verb ~de ~t skip·arjur.skipa rättvisaserättvisa 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skipa ’ordna; bestämma’; jfr ekipage, skepp, skifta Subst.:vbid1-319274skipande, vbid2-319274skipning