SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skippa [skip`a] verb ~de ~t skipp·armed­vetet av­stå från ut­förandet av viss handling vard.NollJFRcohyponymhoppa övercohyponymförbigå han fick skippa den sista före­läsningen för att hinna till matchenäv.sluta an­vända skippa drogernaskippa ngt/att+Vsedan 1964av eng. skip ’skutta; hoppa (över); slopa’; trol. av nord. urspr. Subst.:vbid1-319278skippande