SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skock [skåk´] substantiv ~en ~ar skock·entill­fälligt samman­hållen, o­ordnad grupp varelser Nollyrk.zool.JFRcohyponym2hop 2cohyponym1flock 1cohyponymhjordcohyponymgrupp fårskocken skock fåren skock barn som ville ha idolens autografen skock (ngra), en skock (med ngra)sedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Helsinge-Lagenfornsv. skokker; av lågty. schock ’hop; an­tal av 60’