tryckår: 2009
1sko`pa
substantiv ~n skopor
skop·an●mindre (halvklotformigt) kärl med handtag, avsett att ösa med
hush.mått.JFRcohyponymöskar
vattenskopahon hämtade en skopa kallt vatten ur hinkenhan kastade en skopa vatten på kaminen i bastun○äv. bildligtdos, mängd
en skopa kulturen skopa (ngt), en skopa (med ngt)en skopa ovettseovett
sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. skopa; av lågty. schope med samma betydelse; jfr scoop, skåp, skäppa
2sko`pa
verb ~de ~t
skop·ar●ibl. med partikelnupp
ösa (med skopa)
Nollskopa upp lite matde bastade och skopade vatten på varandraskopa (upp) ngtsedan ca 1755Subst.:vbid1-320807skopande,
vbid2-320807skopning

2sko`pa
