SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skrift substantiv ~en ~er skrift·en1knappast plur. systematiskt sätt att åter­ge ljuden (i vissa fall orden) i ett språk med grafiska tecken bok.språkvet.skriftsystembildskriftbokstavsskriftkilskriftljudskriftrunskriftarabisk skriftkinesisk skriftkyrillisk skriftlatinsk skrift, dvs. vårt vanliga skrift­systemäv. om mer detaljerad el. individuell ut­formning av bok­stäver etc.maskinskriftminuskelskriftspegelskrifthemlig skriftbakåtlutande skriftäv. om detta sätt att ut­trycka sig i mots. till talskriftspråkhan har lättare för att ut­trycka sig i skrift än i tal(i) skriftpiktografisk skrift skrift som åter­ger ord för före­mål och begrepp med bildliknande teckensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skript, skrift; till skriva, trol. under in­flytande av lat. scri´ptum; jfr skriptum 2samman­hängande (kortare) följd av skriv­tecken spec. med ton­vikt på bok­stävernas ut­formning bok.inskriftskriften på gravkorset hade börjat suddas utäv. med ton­vikt på med­delandeti sammansättn. avskriftutanskriftutskriftöverskriftskriften på väggenvarningenflera börs­bolag har sett skriften på väggen och genom­fört ny­emission sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3(mindre) publikation bok.JFRcohyponym1bok 1 informationsskriftstridsskriftårsskriften tryckt skriftäv. om litterär publikation (o­beroende av storlek)hennes efter­lämnade skrifterStrindbergs samlade skrifterspec. om BibelnDen heliga skriftskriftens orddet står i skriftenen skrift (om ngn/ngt/SATS)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagen4(för­beredelse till) nattvard(sgång) högt.relig.skriftetaläv.bikt sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. skript, skrift; av forneng. scrift ’före­skrift; bot; bikt’; av samma urspr. som skrift 1