SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skrin substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skrin·et(låsbar) mindre förvaringsanordning med lock ibl. i konst­fullt ut­förande hush.JFRcohyponymask 2cohyponymdosa cigarrskrinkassaskrinmålarskrinpennskrinrelikskrinsilverskrinsmyckeskrinsyskrinsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skrin; urspr. av lat. scri´nium ’kapsel; skrin; relik­skrin’