SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skuld substantiv ~en ~er skuld·en1an­svar för ngt som är fel eller dåligt jur.psykol.relig.JFRcohyponym1fel 3cohyponymförskyllan skuldbördabekänna sin skuldskuld och försoninghan tog på sig hela skulden för det som hade häntspec. i juridiska samman­hangdet att ha gjort sig skyldig till brott han över­bevisades om sin skuldspec. äv. i teologiska samman­hangsynd bli fri från skuld genom godhetäv.känsla av att vara orsak till ngt som är fel eller dåligt skuldtyngdhan kunde inte möta deras blickar utan att känna skuldäv. predikativt (med mer el. mindre adjektivisk betydelse)hon erkände att hon var skuld till o­lyckanskulden (för/till ngt/SATS)lägga/skjuta (över) skulden på ngnge ngn skuldenhan förnekade att han hade haft något att göra med stölden och sköt över skulden på sin kollega sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skuld ’skyldighet; gäld; förskyllan; beskyllning; orsak’; bildn. till 3skola; jfr skull, skylla, utskyld 2(lånad) penning­summa som man är skyldig att betala (till­baka) ekon.skuldräntao­betalda skulderlång­fristiga skulderkort­fristiga skulderdriva in en skuldreglera en skuldbetala till­baka en skuldefter­skänka en skuldav­skriva en skuldtill­gångar och skulderhon har stora skulderäv. om till­ståndet att vara skyldig ngn pengarskuldsattskatteskuldspelskuldstudieskuldstå i skuld till bankenäv. bildligtmoralisk förpliktelse att åter­gälda ngt tacksamhetsskulden skuld (till ngn/ngt) (på BELOPP)häfta i skuldvara skyldig pengarngt åld.med­lem som häftar i skuld till föreningen för o­betald års­avgift får inte rösta sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenOch förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 6:12 (ur Fader vår)