SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skym`ning substantiv ~en ~ar skym·ning·en(tid på dygnet med) gradvis av­tagande dags­ljus i sam­band med sol­nedgången tid.SYN.synonymkvällning MOTSATSantonymgryning JFRcohyponym2dunkel skymningsljusde tog en promenad i skymningenäv. med ton­vikt på det av­tagande ljuseten blå skymningden nordiska skymningenskymningen föll saktaskymningen sänkte sig över stadenäv. bildligt om negativ ut­veckling e.d.kulturskymning(i/under/vid) skymningenkura skymningsitta och vila eller lugnt sam­tala medan skymningen fallerde tände stearin­ljus, kokade te och kurade skymning sedan 1538sv. dial. skymning, skömning; till skymma Skymningen är deras rätta tid, hågkomst- och avskedstimman, då deras dröm susar vemodsblid. Först med den bleknande strimman dag och sol, som sjunka och gå bliva dem riktigt kära.Oscar Levertin, Folket i Nifelhem (i Dikter, 1901); i citatet beskrivs ett drag i svenskarnas (förmenta) nationalkaraktär