SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skämt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skämt·ethandling eller yttrande som fram­kallar munterhet komm.JFRcohyponym1skoj 1cohyponymsprattcohyponymnarrspel skämthistoriaaprilskämtett roligt skämtett dåligt skämtpolitiska skämtett grovt skämtdra ett skämthalvt på allvar, halvt på skämtde skrattade artigt åt hans skämthon kallade honom ”Lillen” på skämtibl. äv. om ngt som inte förtjänar att tas på allvarhela under­sökningen var ett skämt efter­som bort­fallet var så stort(på) skämt, skämt (med/om ngn/ngt/att+V/SATS)skämt åsido!nog skämtat ― till saken!Se till att krossa dom svinen! Nej, skämt å­sido, lycka till på matchen i­kväll! sedan 1492Prosadikter från Sveriges medeltidfornsv. skämt; till skämta