SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skänk`el substantiv ~n skänklar skänkl·ar1ofta plur. en­dera av de två rörliga armarna på en sax eller en tång el. liknande redskap som grundar sig på hävstångsprincipen verkt.JFRcohyponymskalm en liten brodyrsax med förgyllda skänklarsedan 1795av ty. Schenkel ’lår­ben; skänkel’; diminutivbildn. till skank 2ryttares ben vid ridning sport.ge hästen skänklarnasedan 1682