SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skänk`la verb ~de ~t skänkl·arpå­verka (rid­djur) med skänklarna sport.han skänklade med hälarnaskänkla (ngt)sedan 1807till skänkel Subst.:vbid1-324186skänklande, vbid2-324186skänkling