SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
slu`tspel substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en slut|­spel·et1finalomgång(ar) i turnering eller mästerskaps­tävling sport.JFRcohyponymplayoff SM-slutspelde åtta bästa lagen i serien gick till slutspelsedan 19002av­slutande fas i schack­parti, när bara ett få­tal pjäser åter­står spel.äv. om av­slutande skede av bridgeomgång (med ngn spec. finess)sedan 1839