SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
slu`tsten substantiv ~en ~ar slut|­sten·enöversta, av­slutande sten i valv arkit.JFRcohyponym2anfang slutstenen (av/i ngt)sedan 1509Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. slut­sten