SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1smäl`ta substantiv ~n smältor smält·ansmält massa av järn eller annan metall metallurg.malmsmältaen vitglödande smältasedan 1790till 2smälta
2smäl`ta verb smälte äv. smalt, smält äv. smultit, smält el. smulten, smälta el. smultna, pres. smälter smält·er1ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad över­gå från fast till flytande form vanligen på grund av upp­värmning; om ämne kem.MOTSATSantonymstelna isen smälte i vår­solenjärn smälter vid drygt 1500 graderäv. bildligt, särsk. i ut­tryck för stark sinnes­rörelsehennes hjärta smälte av med­lidande med den gamla damensmälta (ner)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. smälta; gemens. germ. ord; besl. med emalj, multna, 1smul, smultron 2bilda var om inflammatorisk härd med.smältasedan 1877Subst.:vbid1-330066smältande, vbid2-330066smältning
3smäl`ta verb smälte smält, pres. smälter smält·er1ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad få (ämne) att över­gå från fast till flytande form vanligen genom upp­värmning tekn.smälterismälta smör till sockerkaks­smetenguldligan smälte ner stöld­godsetsmälta (ner) ngtsedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. smälta 2upp­lösa (och tillgodo­göra sig) mat e.d. fysiol.svårsmältredan saliven börjar smälta matenvi måste smälta mid­dagen innan vi går och badaräv. bildligt, spec.förstå och tillgodo­göra sig hon måste få tid att smälta kunskaps­stoffetsmälta in­trycken från resanspec. äv.försona sig med tanken hon kunde inte smälta att han hade lurat hennesmälta ngt/SATSsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerSubst.:vbid1-330070smältande, vbid2-330070smältning