tryckår: 2009
1smäl`ta
substantiv ~n smältor
smält·an●smält massa av järn eller annan metall
metallurg.malmsmältaen vitglödande smältasedan 1790till 2smälta
2smäl`ta
verb smälte äv. smalt, smält äv. smultit, smält el. smulten, smälta el. smultna, pres. smälter
smält·er1ibl. med partikelnner, utan större betydelseskillnad
övergå från fast till flytande form
vanligen på grund av uppvärmning; om ämne
kem.MOTSATSantonymstelna
isen smälte i vårsolenjärn smälter vid drygt 1500 grader○äv. bildligt, särsk. i uttryck för stark sinnesrörelsehennes hjärta smälte av medlidande med den gamla damensmälta (ner)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. smälta; gemens. germ. ord; besl. med emalj, multna, 1smul, smultron
2bilda var
om inflammatorisk härd
med.smältasedan 1877Subst.:vbid1-330066smältande,
vbid2-330066smältning
3smäl`ta
verb smälte smält, pres. smälter
smält·er1ibl. med partikelnner, utan större betydelseskillnad
få (ämne) att övergå från fast till flytande form
vanligen genom uppvärmning
tekn.smälterismälta smör till sockerkakssmetenguldligan smälte ner stöldgodsetsmälta (ner) ngtsedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. smälta
2upplösa (och tillgodogöra sig)
mat e.d.
fysiol.svårsmältredan saliven börjar smälta matenvi måste smälta middagen innan vi går och badar○äv. bildligt, spec.förstå och tillgodogöra sig
hon måste få tid att smälta kunskapsstoffetsmälta intrycken från resan○spec. äv.försona sig med tanken
hon kunde inte smälta att han hade lurat hennesmälta ngt/SATSsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerSubst.:vbid1-330070smältande,
vbid2-330070smältning

2smäl`ta

3smäl`ta
