SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1snip substantiv ~en ~ar snip·en1pip särsk. med tanke på den spetsiga formen hush.sese1pip grädd­kannans snipsedan 1894till sv. dial. snippa ’till­spetsa; tränga i­hop’; besl. med snibb 2ett gracilt halv­gräs med tråd­fina bladskivor och ensamt, gul­brunt ax med blommor bot.snip till­hör samma släkte som sävsedan 1755se 1snip 1
2snip substantiv ~en snip·enen smittsam sjukdom hos häst­djur veter.SYN.synonymrots sedan 1775besl. med no. dial. snippa ’snyfta’; trol. av ljud­härmande urspr.