SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
snö substantiv ~n [snön´] snönneder­börd som ut­görs av vita, mjuka, löst samman­fogade is­kristaller meteorol.JFRcohyponymhagel 1cohyponymregn yrsnösnön föll i stora flingoräv. om större mängd av (ned­fallna) samman­packade is­kristaller av detta slagJFRcohyponymis nysnöny­fallen snöskotta snösnön smälte snabbt bortäv. bildligt om liknande vitt pulverkolsyresnöspec. om kokainvard.sälja snö på gatanden snö som föll i fjoldet som är förgångethan ville glömma den snö som föll i fjol och i stället tänka fram­åt det som göms i snö kommer upp i töingen­ting kan döljas i längdenregnblandad snösnö(fall) som blandas med regnmulet och regn­blandad snö sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. snio(r), snö; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. nix´ ’snö’