SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sockel [såk´-el.såk`-] substantiv ~n socklar sockl·ar1understa, bärande del som ett före­mål vilar på särsk. om bas till skulptur el. möbel arkit.hush.konstvet.JFRcohyponym2bas 1 granitsockelen fyr­kantig sockel i marmoren säng på sockeläv.fattning på glöd­lampa smal sockeläv. ut­vidgatkontinentalsockelsedan 1697via ty., fra. av ita. zoccolo ’sockel; trä­sko’; av lat. socc´ulus ’liten sko’; nära besl. med socka 2vägg­beklädnad vid golv- eller mark­ytan arkit.sockellistsockelmurett vitt hus med grå sockelsedan 1889