SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spack`la verb ~de ~t spackl·arfylla sprickor eller o­jämnheter på (viss yta) med spackel med hjälp av platt verk­tyg verkt.det är all­tid bäst att spackla innan man börjar målaäv. bildligtvanligen perf. part. sminka hårt vard.hon var spacklad som en film­stjärnaspackla ngn/ngtsedan 1829av ty. spachteln med samma betydelse; till 2spackel; jfr spatel Subst.:vbid1-334688spacklande, vbid2-334688spackling