SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spatium [spa´tsi-] substantiv spatiet spatier spati·etmellan­rum bok.spec.mellan­rum mellan bok­stäver vid spärrning el. mellan ord i normal typografi spec. äv. om anatomiska hål­rum, t.ex. revbensmellanrumsedan 1524av lat. spat´ium ’sträcka; av­stånd; mellan­rum’; jfr spatsera