SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spi`ka verb ~de ~t spik·ar1slå i spik arb.grannarna spikade i väggen sent på kvällenäv. med ton­vikt på resultatetvanligen med partikel, särsk.i­gen, i­hop åstad­komma (visst resultat) med hjälp av spik och hammare och material spika i­hop en lådaspika i­gen dörrenspika (i ngt), spika (igen/ihop) ngtsedan 1400-taletOm själabot (Svenska Kyrkobruk)fornsv. spika 2slut­giltigt fast­ställa pedag.tid.allt måste bli klart till spikat invigningsdatumlaget i inlednings­matchen är redan spikatspec. med avs. på akademisk av­handlinggöra till­gänglig på fakultetens anslags­tavla av­handlingen måste spikas tre veckor före disputationenspika ngtsedan 1755 (om av­handling)3utan an­strängning hitta vard.; särsk. sportNollhon spikade sista kontrollenäv. ngt ut­vidgatlätt komma fram till svaret på han spikade sista fråganspika ngtsedan 1945trol. med tanke på att man har gått spik­rakt till målet Subst.:vbid1-336109spikande, vbid2-336109spikning