SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spio´n substantiv ~en ~er spion·enperson som spionerar för främmande makt mil.yrk.JFRcohyponymagent 2 spionaffärspionfilmspionligaspionnätspionorganisationkontraspionen hemlig spionhan var tysk spion under krigethan av­slöjades som spion och fick livs­tidi sammansättn. äv. om före­teelser som har med spioner el. spioneri att göraspionfartygspionsatellitäv. ngt ut­vidgatdataspionindustrispionäv. mer skämts.barnen skickade ut en spion i köket för att se om tårtan var klarsedan 1632av ita. spione med samma betydelse; av germ. urspr. och trol. besl. med speja