SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spratt sespritta
spratt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spratt·eti vissa ut­tryck skämtsamt till­tag som lurar ngn komm.JFRcohyponymskämtcohyponymstreck 3cohyponymgyckelcohyponymnarrspel spela ngn ett sprattställa till det för ngn (på ett skämtsamt sätt)han hade kunnat ta sitt första guld om inte nerverna hade spelat honom ett spratt sedan 1614trol. till sv. dial. spratta ’sparka’ eller till 1sprätta