SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sprund substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sprund·et1smal öppning i klädes­plagg som gör det möjligt att ta på sig plagget el. som ökar rörligheten; ibl. äv. som dekoration; spec. om knapp­hål kläd.JFRcohyponymslits 2 bröstsprundkavajsprundskjortsprundett sprund i rockenen klänning med ett midjedjupt sprundsedan 1651sv. dial. sprund; besl. med sprinta, spritta 2tapp för hål i tunna mindre brukl.Nolläv. om håletsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. sprund; ombildn. av lågty. spunt med samma betydelse; jfr spont