SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spräck`a verb spräckte spräckt, pres. spräcker spräck·erfå att spricka Nollspräcka en fönster­rutahon råkade spräcka hand­fatetäv. bildligt i ut­tryck för sönder­fall, över­skridande av gräns m.m.spräcka budget­ramenen fråga som riskerade att spräcka regeringende lyckades spräcka konkurrenternas planeri sportjargong spec. i ett ut­tryck för att göra första målet, ta första poängen o.d.efter tre matcher lyckades laget äntligen spräcka nollanspräcka ngtsedan 1734sv. dial. spräcka; bildn. till 2spricka Subst.:vbid1-338175spräckande, vbid2-338175spräckning