SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spräng`kil substantiv ~en ~ar spräng|­kil·enkil som an­vänds för att klyva eller spräcka ngt Nollklyva stubbar med sprängkiläv. bildligtföre­teelse som orsakar splittring de borgerliga siktade in sig på miljö­partiet, i av­sikt att få in en sprängkil i den röd­gröna koalitionensedan 1774