SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stab substantiv ~en ~er stab·enpersonal som bi­träder militär chef admin.mil.samh.stabschefstabsofficerförsvarsstabäv. om annan (bi­trädande) personalpresidentens stabrestaurangens stab av kyparesedan 1630av ty. Stab ’stav; stab’ (urspr. med tanke på befäl­havarens kommando­stav)