SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1stad`ga substantiv ~n stadg·anstadighet psykol.JFRcohyponymstabilitetcohyponymstyrsel 17-åringen är nästan 2 meter lång och har än­nu ingen stadga i kroppenäv. bildligt, särsk. om hel­gjuten personlighet, lagsammanhållning o.d.hon har ingen stadga än­nu och tar bara efter kompisarnahemma­lagets försvar saknade stadgasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. staþge; till stadig
2stad`ga substantiv ~n stadgor stadg·anformell före­skrift på visst om­råde el. för viss verksamhet samh.SYN.synonymstatut JFRcohyponym1lag 1cohyponymreglementecohyponymförordning stadgeenligstadgeändringFN-stadgaordningsstadgabrott mot stadgansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stadhge; bildn. till stadig
3stad`ga verb ~de ~t stadg·arfast­ställa i lag e.d. jur.JFRcohyponymföreskrivacohyponymförordna 2cohyponymreglementeracohyponymstipulera lagen stadgar (om) maximalt livs­tids fängelse­straff för förräderistadga (om) ngt/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. staþga Subst.:vbid1-339299stadgande