SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stafett´ substantiv ~en ~er staf·ett·entävlingslöpning i lag där en löpare av­löses av den näst­följande genom att över­lämna en pinne (stafett­pinne) el. genom att slå honom/henne i ryggen e.d. sport.stafettpinnespringa stafettkorta stafetten, dvs. 4 gånger 100 meterlånga stafetten, dvs. 4 gånger 400 meteräv. om pinnen som vidare­befordrasstafettväxlingtappa stafettenäv. ngt ut­vidgatsimstafettskidstafettsedan 1904; 1687 i bet. ’kurir’av ita. staffetta ’il­bud; stafett’, till staffa ’stig­bygel’; besl. med steppa