SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ste`lbent [långt andra e] adjektiv, neutr. ~ stel|­ben·tastel i benen admin.hon reste sig stelbent upp från sin knä­böjande ställning (adv.)äv. bildligto­naturligt formell stelbenta arbetsrättsregleren stelbent hierarkisedan 1741; 1910 i bet. ’o­smidig’