SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ste`nhuggare substantiv ~n äv. vard. stenhuggarn, plur. ~, best. plur. stenhuggarna sten|­hugg·ar·enperson som yrkesmässigt bryter eller bearbetar sten mineral.yrk.timmer­män, stenhuggare och smedersedan 1410öppet brev utfärdat av Aremod Torkilsdotter med gåva till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. sten­huggare