SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ste`nkol substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sten|­kol·etett viktigt naturligt bränsle som består av rent kol, kol­väten samt vanligen lera och skiffer och som upp­stått genom förmultning av växt­delar mineral.JFRcohyponymkol 2cohyponymbrunkolcohyponymträkol stenkolsdammstenkolsfältbrytning av stenkolsedan 1519Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. sten­kol