SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sti`ga verb steg stigit stigen stigna, pres. stiger stig·er1vanligen med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.av, fram, in, på, upp, ur förflytta sig med (långa) steg NollJFRcohyponymgå 1cohyponymkliva stiga fram till bordethan steg in i salenhon steg upp på podietäv.förflytta sig på eller av for­don e.d. stiga ur bilenstiga av cykelnstiga på tågetstiga om­bordäv.med partikelnupp gå upp ur sängen efter att ha sovit hon brukar stiga upp klockan sjustiga av/fram/in/på/upp/ur (ngnstans), stiga av/ur/på (ngt), stiga upp (TID)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. stigha; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. vesti´gium ’fot­steg’; jfr steg, stege, stegra 2ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad förflytta sig till högre nivå utstr.luft­ballongen stegflyg­planet steg brantsolen steg på himlenvatten­nivån steg oro­väckanderöken steg (upp) från skor­stenenäv. om ngt som eg. är o­rörligt(tyckas) gå upp­åt vägen stiger långsamt mot passetäv. bildligtöka temperaturen stegpriserna har stigitarbets­lösheten stegstigande kostnadermarken har stigit i värdehan har stigit i gradernahan blev förståndigare med stigande ålderstiga (upp) (ngnstans)stiga ngn åt huvudetsehuvud 1 stigande diftongsediftong stigande peonsepeon 1 stigande rytmserytm sedan 1561Subst.:vbid1-342147stigande (till 2), stigning (till 2)