SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
still`na verb ~de ~t still·naribl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad bli stilla särsk. om natur­företeelse meteorol.JFRcohyponymmojnacohyponymbedarracohyponymlugna 1cohyponymlägga sig 2 havet har stillnatvinden började stillna (av)äv. om person el. (särsk.) handling e.d.åter bli lugn hans o­ro stillnadehennes gråt stillnade till snyftningarstillna (av)sedan 1855Subst.:vbid1-342393stillnande