SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stolle [stål`e] substantiv ~n stollar stoll·ensmå­tokig person psykol.yrk.JFRcohyponym1tok den stollen ringde och väckte dem klockan 4 på morgonensedan ca 1685sv. dial. stolle ’tok; gammal gubbe’, till stolla ’gå och stöta’; besl. med stolpe, 2stulta, 1stylta