SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stolpe [stål`-] substantiv ~n stolpar stolp·en1upp­rest påle grindstolpestaketstolpetelefonstolpetältstolperesa en stolpespec. som bärande del av mål­ställning, t.ex. fotbolls­målJFRcohyponymribba stolpträffskottet tog i stolpenstolpe in via stolpen in i måletvilket ofta anses spec. elegant t.ex. i fotbollstraffen gick stolpe in och mål­vakten var chans­lös ○ äv. bildligt med­gånghon har all­tid haft stolpe in i allt hon före­tar sig stolpe ut via stolpen ut på planenhan drog fri­sparken stolpe ut och returen rensades enkelt bort av en back ○ äv. bildligt mot­gångdet var stolpe ut för Sveriges del i helgens friidrotts­tävling sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stolpe; gemens. germ. ord, av samma urspr. som stjälpa och styv 2an­teckning som stöd för minnet särsk. in­för före­drag bok.skriva ner några stolpartalaren behövde varken manuskript eller stolparsedan 1772