SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stolt [stål´t] adjektiv, neutr. ~ fylld av tillfreds­ställelse och själv­känsla över ngt positivt som veder­börande (direkt el. indirekt) är upp­hov till el. har an­knytning till admin.psykol.de var stolta över sina välartade barnden stolte ny­blivne fadernhon var stolt ägare till en BMWäv.som har stark känsla för sitt eget (höga) värde och und­viker allt som kan ifråga­sätta det han var stolt och lät aldrig någon sätta sig på honomhon var för stolt för att be om hjälpäv. om handling e.d.hans stolta hållninghon gjorde ett stolt kast med huvudetäv. om ngt som ger liknande in­trycken full­riggare med det stolta namnet ”Äventyret”partiets stolta måläv. om ngt som ger an­ledning till stolthetpartiets stolta liberala traditionerlandets stoltaste stundstolt (över ngn/ngt/att+V/SATS), stolt (SATS)stolt som en tuppmycket stolthan var stolt som en tupp när han mot­tog priset sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. stolter ’ståtlig; fram­stående; stolt’; av lågty. stolt ’ståtlig; hög­modig’; trol. besl. med stolle, stulta; stylta