tryckår: 2009
stolthet
[stål`t-]
substantiv ~en
stolt·het·en●det att vara stolt
psykol.känna stolthethon lyste av stolthet när hon tog emot priset○spec. med bibetydelse av värdighethans stolthet förbjöd honom att medge att han hade felhon svalde stoltheten och bad om ursäkt○äv. med tonvikt på känslans yttringhon talade med stolthet i rösten om sina barnhan visade, inte utan en viss stolthet, sina medaljer○äv. om föremålet för denna känslastadens stolthet, det framgångsrika fotbollslagetstolthet (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1536jfr fornsv. stolthet ’ståt, ståtligt uppträdande’
[stål`t-]
substantiv ~en
stolt·het·en●det att vara stolt
psykol.känna stolthethon lyste av stolthet när hon tog emot priset○spec. med bibetydelse av värdighethans stolthet förbjöd honom att medge att han hade felhon svalde stoltheten och bad om ursäkt○äv. med tonvikt på känslans yttringhon talade med stolthet i rösten om sina barnhan visade, inte utan en viss stolthet, sina medaljer○äv. om föremålet för denna känslastadens stolthet, det framgångsrika fotbollslagetstolthet (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1536jfr fornsv. stolthet ’ståt, ståtligt uppträdande’
